NY UPPDATERAD VERSION kl. 11.00, 28 juni.
Stor osäkerhet väntar EU och Storbritannien
Att Storbritannien lämnar EU är ett stort politiskt bakslag för EU som skapar en osäkerhet för lång tid framöver. Det är ju det tredje största landet i EU och den näst största ekonomin. EU:s beslutsfattare trodde inte på ett nej och befinner sig i ett ”behärskat chocktillstånd”. Skilsmässan kommer dock att ta lång tid att genomföra. I förlängningen ställs Sveriges relation till EU på sin spets.
Utträdesprocessen kommer att ske i ordnad form under ett antal år – inget vet hur länge den i praktiken kommer att pågå.
Enligt Lissabonfördraget artikel 50 är det möjligt för ett land att lämna EU, men det finns ingen i detalj beskriven process i fördraget för utträde utan det bestäms i ett avtal mellan britterna och EU. Enligt fördraget så ska den ”medlemsstat som beslutar att utträda anmäla sin avsikt till Europeiska rådet, vilket Storbritanniens premiärminister David Cameron kommer att göra, men det är just nu osäkert när han kommer anmäla att Storbritannien vill lämna EU. Läs mer innehållet i artikel 50 i fördragen som styr processen: Kommissionens Frågor & svar.
Mot bakgrund av Europeiska rådets riktlinjer ska unionen förhandla fram och ingå ett avtal med denna stat där villkoren för dess utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen”.
EU-fördragen ska upphöra att vara tillämpliga på Storbritannien enligt fördraget ”två år efter att britterna lämnat in sin avsiktsförklaring till Europeiska rådet” eller, ”om det inte finns något sådant avtal, dagen från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft”. Denna tidsfrist kan dock förlängas om parterna är överens om det. Så i praktiken kan det ta betydligt längre tid än två år för att komma överens om villkoren för utträde.
Under tiden som förhandlingarna pågår behåller landet sin status som medlem i EU, men deltar inte längre i beslutsprocesserna. Det innebär att all EU-lagstiftning som beslutas till dess att det finns ett Brexit-avtal ska implementeras i Storbritannien.
Att Storbritannien lämnar EU i slutet av 2018 utan att ha ett avtal på plats är osannolikt utifrån ett politiskt, ekonomiskt och rättsligt perspektiv. Sannolikt kommer förhandlingar pågå till dess att ett avtal är acceptabelt både från britternas och EU:s sida.
Alternativ till EU-medlemskap – den kanadensiska, norska, schweiziska modellen?
Från brittisk utgångspunkt vore det bästa ett separat skräddarsytt handelsavtal med EU och tillgång till den inre marknaden för varor och tjänster, likt EU:s handelsavtal med Kanada. Det innebär en anpassning till de delar i EU som britterna gillar. Det är politiskt mycket svårt för andra EU-länder att acceptera en sådan lösning eftersom den skulle innebära att britterna kan ”plocka russinen ur EU-kakan”.
Ett annat alternativ är att Storbritannien lämnar EU och ansöker om medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, och får ett likadant avtal som Norge. Det är den ”norska modellen” som ger landet tillgång till EU:s inre marknad, men som har nackdelen att den inte ger något inflytande över beslut som rör den inre marknaden. Det är förmodligen den bästa dealen som EU kan erbjuda Storbritannien.
Ett annat alternativ är den schweiziska modellen där britterna ingår bilaterala avtal med EU. Schweiz har till exempel ingått 120 avtal med EU. Problemet med denna lösning är att den är oerhört komplicerad. Den tyska regeringen har enligt tyska media, tidningen Handelsblatt, en önskan att knuta Storbritannien nära EU genom ett så kallat associationsavtal.
En fråga är vad som händer med brittisk lagstiftning som redan EU-anpassats. Och vad händer med överlappande regelverk vid bilaterala avtal på olika politikområden för den inre marknaden. Det är ett oerhört omfattande och tidsödande att ta bort all EU-lagstiftning i brittiska lagar och istället införa lagstiftning som bygger på en mängd bilaterala avtal med EU.
Det finns också andra lösningar som diskuterats, exempelvis tullunion eller att britterna helt lämnar allt EU-samarbete och blir medlemmar i WTO och förhandlar egna handelsavtal.
Fortsatt tillämpning av EU:s lagstiftning vid Brexit
Den nationella lagstiftningen i Storbritannien som bygger på EU-direktiv kommer att fortsätta att gälla också efter Brexit, intill dessa har upphävts eller förändrats. Också EU-förordningar kommer sannolikt att fortsätta gälla i nationell brittisk lagstiftning under en övergångsperiod till dess att det finns nationell lagstiftning som ersätter EU-förordningarna.
Vad som händer med EU-direktiv som bygger på likvärdighet också i förhållande till länder utanför EU är osäkert. Det är ju osäkert om britterna implementerar hela eller bara de delar som de gillar av EU-direktiv. Skulle britterna införa ett liknande regelverk kan EU erkänna detta som likvärdigt. Sker inga drastiska förändringar i nu gällande regelverk, så borde det inte vara några problem för EU att erkänna britternas regelverk, men det är inte självklart på medellång och lång sikt vad som kommer att ske med den brittiska finansmarknadsregleringen.
Den brittiska tillsynsmyndigheten för finansiella tjänster, FCA, har gjort ett uttalande där de skriver att vad som kommer att hända med finansmarknadsregleringen beror mycket på hur Storbritannien vill agera i förhållande till EU, läs uttalandet.
Brexit innebär sannolikt en lång period innan EU-lagstiftning kommer att ersättas med brittisk lagstiftning. Att frigöra all brittisk lagstiftning från EU-lagstiftning kommer sannolikt att ta upp emot tio år.
Finanssektorn kommer att direkt beröras av en Brexit eftersom det är en sektor där EU-harmonisering gått som längst. Finansiella institutioner kan verka inom hela EU och få tillgång till den inre marknaden genom så kallad ”passporting”. Dessa regler upphör vid Brexit (under förutsättning att man inte välja att bli medlem av EES) och brittiska banker är tvungna att exempelvis söka tillstånd att söka bankrörelse i 28 medlemsländer.
Vad som händer med konkurrenslagstiftningen är också osäkert eftersom tillämpningen av konkurrensrätten kompliceras för företag som verkar i både EU och Storbritannien. Istället för att vara tvungna att tillämpa EU:s strikta regler för till exempel offentlig upphandling och statsstöd blir det möjligt för Storbritannien att utforma nya nationella regelverk.
Istället för att EU-kommissionen ensam hanterar förvärv och fusioner som kan påverka konkurrensen inom EU blir det efter Brexit nödvändigt att göra en parallell anmälan i Storbritannien om ett förvärv eller en fusion påverkar konkurrensen i EU och Storbritannien.
Utredningar av karteller och missbruk av en dominerande ställning efter en Brexit behöver sannolikt genomföras parallellt av EU-kommissionen och den brittiska konkurrensmyndigheten och kunna leda till sanktioner i båda regimerna.
Det är också osäkert vad som händer om landet inte längre omfattas av EU:s importtullar, antidumpningstullar och regler om marknadstillträde från tredje land. Även immaterialrätten påverkas vid Brexit, exempelvis patentreglering.
Rickard Ydrenäs, senior rådgivare i EU-frågor och strategisk kommunikation, grundare av kommunikationsbyrån Ydrenas Communications. 2009-2014: politisk sakkunnig åt dåvarande europaparlamentarikern Olle Schmidt.