Efter långa förhandlingar kom så EU:s regeringschefer i helgen överens om de nya villkoren för Storbritanniens medlemskap i EU. Uppgörelsen kan få mycket stora konsekvenser ifall Storbritannien lämnar EU för Sveriges politiska och ekonomiska inflytande i Europa. Här är min analys av uppgörelsen och dess politiska konsekvenser för Sveriges förhållande till EU.

Vad Storbritannien fick igenom:

Uppgörelsen innebär kortfattat att Storbritannien fortsatt ges undantag från deltagande i:

  • eurosamarbetet och vidare integration av eurosamarbetet samt från bankunionen (gemensamma tillsynsmyndigheten för Europas 100 största banker).
  • Schengensamarbetet (kan genomföra gränskontroller av personer);
  • försvarssamarbete och kan välja om man vill delta i åtgärder på området för ”frihet, säkerhet och rättvisa”.

En nyhet är att det införs en ”nöd-broms paragraf” mot fördjupad integration. Den kan användas om 55 procent nationella parlamenten invänder mot ett förslag från EU-kommissionen måste förslaget ses över. Det slås också tydligt fast att icke-euroländer inte har något budgetansvar för kriser i euroområdet. Om EU-budgeten används för krisåtgärder i euroområdet ska icke-euroländer återbetalas.

OBS: Storbritannien ges inte rätt att blockera fördjupat EU-samarbete, vilket innebär att några medlemsländer kan gå ännu längre i sina integrationssträvanden och fördjupa sitt samarbete. Ett aktuell exempel på detta är den gemensamma transaktionsskatten, FTT, som elva EU-länder diskuterar att införa.

Noterbart är också att britterna ska kunna begränsa sociala förmåner för andra EU-medborgare under sju år.

Storbritanniens ges inget regelundantag för City

Storbritannien fick inte igenom några särregler för sin stora och betydelsefulla finansmarknad. Det som på EU-språk kallas ”single rule book”, EU:s gemensamma regelverk, ska även fortsättningsvis gälla för London City. I framtiden kan dock detta ändras. Det innebär att britterna inte kan ha andra regler för sina banker och börser än resten av EU. Ett noterbart undantag: Storbritannien har efter finanskrisen tvingat sina banker att dela upp sig och internt i bankerna skydda bankverksamheten från mer riskfyllda handelsaktiviteter med finansiella instrument. Denna särreglering får britterna fortsätta med.

Jag vill dock skicka med en brasklapp: Det kan finnas möjlighet för Storbritannien att införa specifika regler som skiljer sig från EU-reglerna om vissa villkor är uppfyllda. Även erfarna jurister jag talat med anser att formuleringarna i slutsatserna är mycket vaga och otydligt formulerade. Hur detta ska tolkas och tillämpas i framtiden återstår därför att se.

Sveriges roll i EU – uppväxling till euro-medlemskap?

Om britterna väljer att lämna EU hamnar de länder som är medlemmar i EU, men som inte vill ansluta sig till euron, i en politisk knipa. En tung allierad har lämnat samarbetet. Risken är att dessa länder blir marginaliserade, inte bara i ekonomisamarbete, utan i hela EU-samarbetet. Man brukar dela in EU:s medlemsländer i A- och B-lag eller i inre och yttre cirklar. Och det är en realpolitisk realitet. Att euron är kärnan i Europasamarbetet bör man alltid ha i bakhuvudet. För att repetera Olle Schmidts mantra: Euron är i första hand ett politiskt projekt, inte ett ekonomiskt.

Vad som kommer hända vid brittiskt medlemskap är att gruppen av länder som befinner sig i ett mellanläge blir mindre och betydligt mindre politiskt inflytelserik. Det är lätt att köra över Danmark och Ungern, men det är svårt att ignorera Storbritannien, när det blir konflikt om pengar, vilket oftast är den vanligaste konflikten inom EU.

Jag noterar att i slutsatserna från EU-toppmötet att det uttryckligen står att alla EU-länder är förpliktigade att gå med i euron (och som uppföljer kriterierna för medlemskap) förutom Danmark och Storbritannien som förhandlat till sig undantag i EU-fördragen (protokoll 15 och 16). Uppgörelsen med Storbritannien ändrar inte detta faktum. Sverige är på sikt skyldigt att gå med i EMU. Samtidigt slås det fast att icke-euroländer som Sverige kan gå med i Bankunionen, vars viktigaste komponent är den gemensamma banktillsynsmyndigheten.

Om britterna lämnar EU blir därtill Tyskland bli ännu mer dominant, vilket skulle inverka på alla medlemsländer.

Så länge britterna stannar i EU tror jag inte Sveriges kommer att påverkas i någon vidare mening, men vid ett utträde ställs Sveriges roll i EU på sin spets. Kan vi fortsätta att befinna oss i mellanläget mellan EU-medlemskap och euromedlemskap när vår viktigaste större samarbetspartner lämnat unionen? Min analys är att Sverige kommer att gå med i euron om Storbritannien lämnar EU-samarbetet. Vi har för mycket att förlora politiskt på att fortsätta stå utanför om vår starkaste partner lämnar EU.

Vid ett brittiskt utträde skapas en politisk press på länder som Sverige att antingen lämna EU som britterna, eller att växla upp och gå med i eurosamarbetet. Det blir politiskt mer obekvämt att vara kvar i mellanläget och inte vara med i eurosamarbetet. Detta är vad den politiska idédebatten i Sverige borde handla om de närmaste åren.

Politiskt efterspel: Folkomröstning om Cameron som PM

Jag har jobbat politiskt sedan 1989 och har sedan dess arbetat i en lång rad valrörelser samt i folkomröstningskampanjen 1994 och eurofolkomröstningen 2003. Min slutsats är att EU-frågor lämpar sig riktigt illa för folkomröstningar.

Folkomröstningen om euron blev av eftersom Carl Bildt krävde det i en riksdagsdebatt för att visa handlingskraft. Det var ett stort misstag som bakbinder politikerna för mycket lång tid framöver. Sverige kan inte av politiska och demokratiska skäl gå med i euron utan en ny folkomröstning.

Missförstå mig rätt: jag älskar demokrati, men folkomröstning är fel metod för att fånga folkopinionen i EU-frågor. Folkomröstningar lämpar sig för lokala frågor, men inte för komplexa och tekniska frågeställningar. Det är lätt att fastna i tekniska detaljer och inte se den politiska och ekonomiska helheten. Jag vet inte hur många gånger jag fick svara på teknokratiska frågor om euron vid eurokampanjen vid valstugan på Odenplan i Stockholm. Hur många ledamöter Sverige har i ECB:s beslutandeorgan är viktigt, men viktigare är frågan om Sverige ska på lång sikt ingå i EU:s kärna av medlemsländer. Det är viktigt vilken växelkursen blir euromedlemskap, men viktigare är om Sverige får ett inflytande vid eurogruppens förmöten till finansministrarnas EU-möten.

Mitt främsta argument mot folkomröstningar om EU är att dessa inte handlar om sakfrågan, utan blir en folkomröstning om den nuvarande regeringen och dess politik. Folkomröstningarna riskerar att bli opinionsmätningar.

Min slutsats efter att ha läst brittisk medierapportering är att folkomröstningen om brittiskt medlemskap 23 juni främst kommer att handla om man är för eller emot David Cameron som brittisk statsminister. Om det blir ett nej måste Cameron avgå. Det är också därför tunga ministrar i regeringen ställer sig på nej-sidan. De positionerar sig redan nu för en framtida maktkamp inom Tories.

Politisk roulett om Storbritanniens framtid

Man ska också ha i bakhuvudet att ett nej kommer att leda till krav från Skottland om att lämna Storbritannien. Det är ett mycket högt politiskt spel som Cameron spelar. Risken är att han förlorar inte bara folkomröstningen, utan han riskerar också att Storbritannien delas. Det vore inte ett politiskt testamente någon brittisk PM skulle vilja lämna efter sig.

Sveriges roll i EU – för lite debatt om folkomröstningen i Storbritannien

I svensk medierapportering får tyvärr de mindre viktiga primärvalen i USA större uppmärksamhet än EU:s toppmöten. Jag förstår medielogiken att det är mer spännande än till exempel reglerna i tjänstepensionsdirektivet eller beslut om eurosamarbetet. Men tjänstepensionsdirektivet och eurons framtid har mycket större betydelse för tv-tittarna än amerikanska primärval.

De gånger SVT på allvar rapporterar från Bryssel är när EU befinner sig i kris, exempelvis så var det mycket tv-tid i somras under Grexit-krisen. Inte konstigt om medborgarna får en negativ syn på EU. Det rapporteras ju bara när det är kris och hur handfallna ledarna framstår i dessa kriser.

Tyvärr saknas en bred och djup Europadebatt i Sverige och i söndagens SVT-program Agenda fanns varken debatt eller analys av uppgörelsen. Tyvärr prioriteras andra frågor än Europafrågor. Och inte heller uppmärksammas politiska förändringar i våra grannländer, exempelvis fanns ingen debatt om det finska valet eller analys på valnatten i Public Service. Skärpning, SVT och TV 4!

För den som vill följa Europadebatten rekommenderas tysk TV och radio samt Financial Times webbtidning. Jag kan också varmt rekommendera nyhetsbreven från Politico, som varje morgon ger en uppdatering av europeisk politik i EU.

Rickard Ydrenäs