Brexit gör det gynnsamt för Norden och Baltikum att kroka arm i EU och bygga en stark axel i unionen. Det går att börja redan nu, när Estland om några veckor den 1 juli tar över det roterande EU-ordförandeskap i stället för Storbritannien, som är på väg allt djupare in i Londondimman, skriver Rickard Ydrenäs, grundare av kommunikationsbyrån Ydrenas Communications och initiativtagare till Brexitpodden. Artikeln publiceras i liberala nyhetsmagasinet NU den 22 juni.
I mars 2019 ska Storbritannien ha lämnat EU, med eller utan ett avtal i hamn. Bakslaget för premiärminister Theresa May i parlamentsvalet har gjort utgången ännu svårare att sia om. Klockan tickar och frågorna som måste lösas tornar upp sig som Big Ben över Westminsterpalatset samtidigt som valresultatet försatt London i en mycket bräcklig sits gentemot Bryssel.
Mitt i all denna dramatik håller den nyvalde franska presidenten Emmanuel Macron på att rita om kartan för vad som är möjligt att åstadkomma i fransk politik. Plötsligt börjar det också vibrera i den slitna axeln mellan Paris och Berlin och det talas om en nytändning i dynamiken mellan de båda stora grundarländerna. Kanske väntar ännu fler överraskningar?
Vad gör då Sveriges regering i denna turbulenta tid? Alldeles för lite. Det finns en förväntan bland de övriga länderna i samarbetet om att Sverige och de andra nordiska medlemsländerna ska ta ett kliv framåt nu när Storbritannien är på god väg att snubbla sig ur EU.
Ännu bättre vore om de nordiska medlemsländerna i EU kunde gå samman med Estland, Lettland och Litauen och bilda en nordisk-baltisk axel för att motverka tendenser till detaljreglering och centralisering, protektionism och svällande byråkrati i svallvågorna av Brexit. Det finns förutsättningar att bygga vidare på det institutionaliserade samarbete mellan Norden och Baltikum som redan är på plats. Det som saknas är ledarskap och strategiskt tänkande om hur samarbetet kan växa inom EU.
Trots ebb och flod i samarbetet har EU utvecklats till att omfatta allt fler länder och spela en allt tyngre roll i världspolitiken. Brexit är ett djupt hack i den kurvan, men likväl bara ett hack. Unionen kommer att lösas upp lika lite som London kommer att förvandlas till Ludvika.
Det finns ett utrymme som kan fyllas i det framtida EU för de som bejakar frihandel och en väloljad inre marknad. Det är dags att göra det nu. Den svenska EU-inställningen om att vänta och se och hålla sig på sin kant har för länge sedan passerat bäst före datum. Nu behövs engagemang och initiativkraft. Endast då kan fördelarna av medlemskapet i EU komma Sverige till del när det inte längre går att kroka arm med Storbritannien.
Estlands EU-ordförandeskap som börjar 1 juli är ett utmärkt tillfälle för Norden tillsammans med Baltikum att flytta fram positionerna och agera allt tydligare tillsammans i Bryssel.
Enighet genom balans är mottot för det estniska ordförandeskapet. Det är just en sådan balans som nu har rubbats och behöver återställas. Omvärldens ögon riktas mot Norden och mot Sverige. Är vi redo att kliva fram och ta täten?